Delpersonligheter
I mitt arbete som samtalsterapeut möter jag dagligen klienter med många olika typer av problem, det kan vara stressrelaterade besvär, utmattningssyndrom, depression, ångest, oro eller helt andra saker. Oavsett symptom hos klienterna innehåller inte sällan en del av terapin någon form av delpersonlighetsarbete. Min erfarenhet är att det är ett mycket effektivt och spännande sätt att både förstå sig själv, öka självkänslan och uppnå utveckling och positiv förändring i sitt mående.
Jag tänkte göra ett försök att förklara lite om vad man inom psykologin kallar för delpersonligheter.
Jag använder mig gärna av begreppet delpersonligheter som metafor för alla sidor vi har i vår personlighet. Vi har alla olika sidor i vår personlighet som kommer fram i olika situationer. Kanske är jag på ett sätt när jag är på jobbet, men blir annorlunda när jag kommer hem, och väl hemma uppträder jag kanske också helt olika beroende på vad som händer runt mig. Tillsammans med vissa personer blir jag på ett sätt, medan tillsammans med andra kommer andra sidor av mig fram. Att vi har dessa olika sidor gynnar oss oftast. I bästa fall har vi en bra balans mellan dessa, men så är det inte alltid, ibland tar någon eller några över totalt.
Man kan också beskriva delpersonligheter som olika mönster vi har med oss eller som strategier vi skapat genom livet och som gynnat oss under åren, beteenden som vi tar till i olika situationer eller roller vi tar på oss. Ibland hjälper de oss och ibland stjälper de oss.
Här är några exempel:
Kanske har du för vana att alltid vara den som tar på sig ansvar för det mesta, på arbetet och även hemma, som fixar och ser till att allt klaffar, som är flitig och i ett ständigt görande. Denna del av dig gör ett bra och effektivt jobb och får dig säkert att bli uppskattad, men får den fritt spelrum finns risken att du bränner ut dig. Man skulle kunna kalla denna del för en ”presterare”.
Kanske har du en väldigt snäll och omtänksam sida, som alltid ställer upp och hjälper andra omkring dig, ser till att alla mår bra, som alltid är redo att finnas där för någon annan, barnen, vännerna, partnern, kollegorna, föräldrarna, svärföräldrarna osv. En sida man kan kalla ”hjälpare”. Men du själv då? Är denna del så stark inom dig så att det inte finns energi över åt dig själv?
Alla har vi också en ”inre kritiker” i någon form, som i sunt format hjälper oss att bete oss på ett sätt som gynnar oss, att bli omtyckta, att rätta till om det blir fel och bättra oss när vi gör misstag. Men allt för många har en inre kritiker som går hårt fram och härjar fritt inom oss. Den kan vara elak, bestraffande och dömande och få oss att känna oss usla till och med värdelösa, ibland orsakar den så mycket lidande att vi blir utmattade och drabbas av psykisk ohälsa.
Andra exempel är en domare som dömer allt som inte lever upp till perfektion, en clown som underhåller andra och oss själva, en martyr som ser sig som ett offer för omvärlden, en orolig del som ser faror överallt och tycker världen är otäck, en konstnär som är kreativ och spontan men usel på struktur och disciplin.
Listan kan göras lång och ser olika ut för varje person.
När vissa delpersonligheter tar över.
Det är viktigt att förstå att JAG HAR delpersonligheter men att jag också är mycket mer än mina delpersonligheter, i stället för att DE HAR mig, annars kan jag lätt bli kidnappad av exempelvis min presterare och jag far omkring i livet som en galning på väg mot utbrändhet i tron att allt som räknas är mina prestationer och ett perfekt resultat.
Inom psykologiformen psykosyntesen brukar man använda en orkester som metafor för alla olika delar och behov i vår personlighet. För att skapa ljuv musik behöver orkestern spela samma låt och styras av en dirigent, det fungerar inte om vissa orkestermedlemmar tar över scenen helt eller att de spelar olika stycken. Vi måste alltså få delarna att samverka i stället för att konkurrera med varandra. Alla delar måste få vara med men ingen får ta över och börja styra de andra.
Dirigenten symboliserar ditt ”innersta jag” och det är dirigentens uppgift att styra orkestern, dvs delpersonligheterna, vänligt men bestämt. Ibland behöver vi stärka dirigenten eller till och med hämta tillbaka den från en lång semester. Dirigenten kan dirigera delpersonligheterna så att de gynnar oss och våra intentioner, så att de både kan vara härliga individer, men också bra lagspelare. För att skapa ett sådant fungerande team inom oss krävs att vi lär känna och får förståelse för de andra i teamet.
En annan metafor för detta är att det runt vårt jag, vårt inre centrum, cirkulerar delpersonligheter likt planeter runt solen. Delpersonligheter formas ofta tidigt i livet och bär på kvalitéer som hjälpt oss på vägen.
Sammanfattningsvis:
Att lära känna sina delpersonligheter öppnar upp för ökad flexibilitet och balans i livet. Man får förståelse för sitt eget beteende, och faktiskt möjligheten till att styra sig själv i livet på ett sätt som gynnar oss och kanske att bli mer av det vi vill vara.
Att arbeta med delpersonligheter medvetandegör vårt omedvetna, det är ett kraftfullt sätt att skapa balans i vårt inre kaos av olika viljor och känslor. Det är en effektiv metod för att få ditt ”innersta jag” att styra i livet snarare än att du blir styrd av känslor och impulser.
Får du möjligheten att utforska detta i tex en terapi rekommenderar jag det verkligen. Det är ett väldigt hjälpsamt, pedagogiskt, intressant och till och med lite roligt och lekfullt sätt att jobba terapeutiskt med sin personliga utveckling.
För när man lär känna sina olika delpersonligheter får man förståelse för sig själv på ett nytt sätt, man ser att dessa strategier har skapats av en anledning, för att tillgodose vissa behov, ofta redan under barndomen. Detta leder vanligtvis till en ökad självkänsla och ett mjukare förhållningssätt till oss själva. Jag har sett det så många gånger hos mina klienter och upplevt det för egen del.
Lär vi oss att styra dessa delar så de gynnar oss i stället för att de styr oss på ett osunt sätt, har vi uppnått en psykologisk flexibilitet och större förmåga att må bra! Att få balans mellan delarna ger en balanserad helhet.
Hoppas du tyckte det var spännande och intressant!
Jessica