Ängadalens blogg – En blogg om holistic hälsa

Någonting stort (för mig)

Lämna en kommentar / På gång / januari 15, 2023

Jag håller just nu på med någonting väldigt roligt! Det känns stort och pirrigt för mig och jag vill berätta lite om det för er! Jag är mitt i en skapande process men jag kan inte hålla mig längre, jag vill prata lite om det och jag vill också jättegärna ha eran hjälp litegrann! Lite längre ner i texten berättar jag vad jag vill ha hjälp med.

Jag har under en ganska lång tid känt att jag vill ge mer av mig och mina kunskaper till fler än mina klienter, men det har tagit tid att landa i på vilket sätt jag vill göra det. Jag jobbar ju dagligen på olika sätt med att hjälpa människor att hitta sitt välmående och ett balanserat liv, både genom samtalsterapi och coaching för enskilda klienter men också med kurser och workshops för grupper i bland annat mindfulness. Många har önskat mina kurser och tjänster online, och förra våren hade jag min första live-kurs online med tema stress & utmattning, det blev väldigt uppskattat och det var riktigt kul! Jag vill gärna erbjuda fler liknande kurser i framtiden, men kruxet med det är att det är max 10 personer som kan delta och idéen föddes att ta det ett steg längre och göra en helt digital kurs som alla som vill kan köpa och som går att göra när man vill och i sin egen takt.

Och det är det som är det stora, för jag landade till sist i att detta är precis vad jag vill göra!
Det blir helt enkelt en digital kurs för välmående, balans, meningsfullhet och inre harmoni!
Jag älskar ju att vara kreativ och skapa och jag älskar att ta mig an projekt, och vad kan vara mer meningsfullt och uppfyllande än att få skapa en kurs för er som behöver eller vill ha, att få sätta ihop ett helt eget material med det allra bästa, viktigaste och klokaste jag kan få ihop av mina kompetenser och erfarenheter. Det kommer bli en kurs som jag själv hade önskat fanns när jag för 15 år sedan sprang rakt in i en utmattning efter att febrilt letat efter verktyg och förståelse för att skapa balans i mitt eget liv, utan framgång. Det blev en knagglig väg framåt men det är en erfarenhet jag faktiskt inte vill vara utan idag och som blev starten på ett nytt sätt att leva, ett mycket mer meningsfullt och autentiskt sätt. Det känns så otroligt fint att få skapa någonting som många kan ha nytta av och jag hoppas så innerligt att det ska bli precis vad många önskar och behöver. Jag kommer förstås berätta allt om kursen framöver och planen är att kursen släpps under våren.

”Det blir en digital kurs för välmående, balans, meningsfullhet och inre harmoni”

Men jag vill ha eran hjälp!
Berätta för mig vad du hade önskat av en sådan kurs, vad hade du behövt få hjälp med, vad är utmanande och svårt när det handlar om att hitta balans och harmoni i livet, att må bra? Vad kämpar du med, vad vill du lära dig?
Jag är på god väg med kursen och har mängder med egna idéer men än är den inte helt klar och ni har chans att påverka och vara medskapare och det skulle vara så roligt om ni ville det!
Du kan skriva en kommentar här på bloggen eller skicka ett DM över instagram till mig.

Om du tycker att detta låter spännande och någonting du inte vill missa kan du skicka ett mail HÄR att du är intresserad så lägger jag till dig på min maillista, då får du all vidare information om kursen i mail från mig och du missar inte när den släpps!

Kram!

Någonting stort (för mig) Läs mer »

Mitt odlingsår 2022

2 kommentarer / Trädgårdsliv / januari 6, 2023

Här kommer mitt utlovade inlägg där jag sammanfattar mina odlingsfavoriter från säsongen -22. Jag odlar ju både grönsaker och blommor och gärna tillsammans i olika kombinationer, jag provar mig fram och är inte rädd för att misslyckas, jag lär mig helt enkelt på så vis. Jag tar med mig favoritsorter och fina kombinationer från år till år men vill gärna prova nytt varje säsong. Här tänkte jag dela med mig av vad som blev extra lyckat förra sommaren med fokus på grönsaker och fina kombinationer.

Vi börjar med kålen, som är min favoritgrönsak att odla. Jag odlar flera olika sorter, för att jag älskar att äta kål i alla former och för att det är så makalöst vackert i en köksträdgård, speciellt tillsammans med blommor.

Spetskål ”Cour di Bue” samsas med stjärnvädd

Korgen full med nyskördad broccoli ”Miranda”

Brokali som är på bild nedan är en absolut favorit! Små broccolibuketter på långa stjälkar, jag sår den tidigt och det är det fösta jag skördar i mitten på juni. Skär man av bara stjälkarna kommer det nya i bladvecken löpande under lång tid.
Jag planterade broccolin ihop med blomsterkörvel, tycker det blir så vackert med kontrasterna, speciellt i skymningen. Jag sätter alltid broccoli i utkanten av ett land så det blir lätt att komma åt när man skördar lite varje dag.

Årets absoluta favorit blev spetskålen ”Kalibos” en lila kål som var fantastiskt god! Jag började förodla spetskålen första veckan i mars och skolade sen om den en gång i mitten på april. Jag ger plantorna lite extra näring som guldvatten eller nässelvatten några gånger under uppdrivningen. Det var första gången jag odlade Kalibos så jag hade inte koll på hur extremt stora plantorna blev, så de satt lite tätt men blev väldigt fina ändå. Jag planterade den tillsammans med mörkt röd/svart vallmo, blomstermorot och den mörka jätteeternellen ”Dragon Fire”, eternellerna och blomstermoroten blommade lagom när vallmon blommat över och det blev väldigt vackert med vallmokapslarna tillsammans med kålen och eternellerna. Jag hade också rosenskära ”Rubenza” och lövkoja ”Ruby Punch” i bakgrunden. Bra också att tänka på om man odlar tillsammans med barn att vissa blommor är giftiga att äta.

Jag får alltid mycket frågor om hur jag gödslar och hur jag håller borta larvangrepp från kålen eftersom jag inte täckodlar.
Vi börjar med gödslingen, jag grundgödslar på våren med häst och eller kogödsel lite beroende på tillgång. Sen vattnar jag med nässelvatten eller guldvatten regelbundet under hela säsongen ca 1g/v, ingenting mer.
Vad gäller angrepp på kålen så kommer jag inte undan helt tyvärr, i slutet på säsongen brukar jag ge upp kampen och de får härja fritt på det jag inte skördat. Men förra sommaren provade vi att spraya med ”Larvskydd” (det heter bara så, om du googlar hittat du), vi beställde det på nätet. Vi sprayade två gånger från mitten på juli när de första larverna dök upp, och faktum är att det fungerade riktigt bra. Hade vi bara orkat fortsätta så hade det säkert klarat sig in på hösten också.

Grönkål varvat med blomsterkrasse ”Black Velvet” till vänster i bild

Purjolök och vanlig gul och röd lök vill jag inte vara utan i köksträdgården, de senaste åren har jag frösått all lök och det har blivit väldigt fin lök! Jag bredsår löken i godisbyttor någon gång i mars, planterar sedan ut dem i grupper om 2-3 st, väldigt smidigt att plantera då jämfört med en och en. De blir kanske något minde, men jag skördar löpande och de som står kvar får växa till sig.
En favoritsort bland de gula lökarna är ”Ailsa Craig”, stor och god och lätt att hacka!

Mangold med röda stjälkar tillsammans med mörkröd blomsterkrasse

Jag hade tänkt att summera blomsterfavoritetrna också men inser att det blir för långt, så det får bli ett eget inlägg om det.
Om jag summerar mina absoluta favoriter som får följa med in i köksträdgården även i år så blir det:

Röd spetskål ”Kalobos”
Purjolök (inte bestämt sort än)
Gul lök ”Ailsa Craig” och några fler sorter
Brokali
Grönkål ”Dwarf Green Curled”
Palmkål ”Neri di Toscana”
Sommarsquash ”Tondo Chiaro di Nissa”
Mangold ”Feurio”

Såklart blir det dill och persilja, potatis, rödbetor, morötter, chili, gurka och tomater också. Och kanske något mer om det får plats och lusten faller på!

Hoppas det inspirerade till att odla blommor och grönsaker tillsammans!
Och stort lycka till med din odling i år!

/Jessica

Mitt odlingsår 2022 Läs mer »

Delpersonligheter

Lämna en kommentar / Terapeutens tankar / september 6, 2022

I mitt arbete som samtalsterapeut möter jag dagligen klienter med många olika typer av problem, det kan vara stressrelaterade besvär, utmattningssyndrom, depression, ångest, oro eller helt andra saker. Oavsett symptom hos klienterna innehåller inte sällan en del av terapin någon form av delpersonlighetsarbete. Min erfarenhet är att det är ett mycket effektivt och spännande sätt att både förstå sig själv, öka självkänslan och uppnå utveckling och positiv förändring i sitt mående.

Jag tänkte göra ett försök att förklara lite om vad man inom psykologin kallar för delpersonligheter.
Jag använder mig gärna av begreppet delpersonligheter som metafor för alla sidor vi har i vår personlighet. Vi har alla olika sidor i vår personlighet som kommer fram i olika situationer. Kanske är jag på ett sätt när jag är på jobbet, men blir annorlunda när jag kommer hem, och väl hemma uppträder jag kanske också helt olika beroende på vad som händer runt mig. Tillsammans med vissa personer blir jag på ett sätt, medan tillsammans med andra kommer andra sidor av mig fram. Att vi har dessa olika sidor gynnar oss oftast. I bästa fall har vi en bra balans mellan dessa, men så är det inte alltid, ibland tar någon eller några över totalt.

Man kan också beskriva delpersonligheter som olika mönster vi har med oss eller som strategier vi skapat genom livet och som gynnat oss under åren, beteenden som vi tar till i olika situationer eller roller vi tar på oss. Ibland hjälper de oss och ibland stjälper de oss.

Här är några exempel:
Kanske har du för vana att alltid vara den som tar på sig ansvar för det mesta, på arbetet och även hemma, som fixar och ser till att allt klaffar, som är flitig och i ett ständigt görande. Denna del av dig gör ett bra och effektivt jobb och får dig säkert att bli uppskattad, men får den fritt spelrum finns risken att du bränner ut dig. Man skulle kunna kalla denna del för en ”presterare”.

Kanske har du en väldigt snäll och omtänksam sida, som alltid ställer upp och hjälper andra omkring dig, ser till att alla mår bra, som alltid är redo att finnas där för någon annan, barnen, vännerna, partnern, kollegorna, föräldrarna, svärföräldrarna osv. En sida man kan kalla ”hjälpare”. Men du själv då? Är denna del så stark inom dig så att det inte finns energi över åt dig själv?

Alla har vi också en ”inre kritiker” i någon form, som i sunt format hjälper oss att bete oss på ett sätt som gynnar oss, att bli omtyckta, att rätta till om det blir fel och bättra oss när vi gör misstag. Men allt för många har en inre kritiker som går hårt fram och härjar fritt inom oss. Den kan vara elak, bestraffande och dömande och få oss att känna oss usla till och med värdelösa, ibland orsakar den så mycket lidande att vi blir utmattade och drabbas av psykisk ohälsa.

Andra exempel är en domare som dömer allt som inte lever upp till perfektion, en clown som underhåller andra och oss själva, en martyr som ser sig som ett offer för omvärlden, en orolig del som ser faror överallt och tycker världen är otäck, en konstnär som är kreativ och spontan men usel på struktur och disciplin.
Listan kan göras lång och ser olika ut för varje person.

När vissa delpersonligheter tar över.
Det är viktigt att förstå att JAG HAR delpersonligheter men att jag också är mycket mer än mina delpersonligheter, i stället för att DE HAR mig, annars kan jag lätt bli kidnappad av exempelvis min presterare och jag far omkring i livet som en galning på väg mot utbrändhet i tron att allt som räknas är mina prestationer och ett perfekt resultat.

Inom psykologiformen psykosyntesen brukar man använda en orkester som metafor för alla olika delar och behov i vår personlighet. För att skapa ljuv musik behöver orkestern spela samma låt och styras av en dirigent, det fungerar inte om vissa orkestermedlemmar tar över scenen helt eller att de spelar olika stycken. Vi måste alltså få delarna att samverka i stället för att konkurrera med varandra. Alla delar måste få vara med men ingen får ta över och börja styra de andra.

Dirigenten symboliserar ditt ”innersta jag” och det är dirigentens uppgift att styra orkestern, dvs delpersonligheterna, vänligt men bestämt. Ibland behöver vi stärka dirigenten eller till och med hämta tillbaka den från en lång semester. Dirigenten kan dirigera delpersonligheterna så att de gynnar oss och våra intentioner, så att de både kan vara härliga individer, men också bra lagspelare. För att skapa ett sådant fungerande team inom oss krävs att vi lär känna och får förståelse för de andra i teamet.

En annan metafor för detta är att det runt vårt jag, vårt inre centrum, cirkulerar delpersonligheter likt planeter runt solen. Delpersonligheter formas ofta tidigt i livet och bär på kvalitéer som hjälpt oss på vägen.

Sammanfattningsvis:
Att lära känna sina delpersonligheter öppnar upp för ökad flexibilitet och balans i livet. Man får förståelse för sitt eget beteende, och faktiskt möjligheten till att styra sig själv i livet på ett sätt som gynnar oss och kanske att bli mer av det vi vill vara.
Att arbeta med delpersonligheter medvetandegör vårt omedvetna, det är ett kraftfullt sätt att skapa balans i vårt inre kaos av olika viljor och känslor. Det är en effektiv metod för att få ditt ”innersta jag” att styra i livet snarare än att du blir styrd av känslor och impulser.

Får du möjligheten att utforska detta i tex en terapi rekommenderar jag det verkligen. Det är ett väldigt hjälpsamt, pedagogiskt, intressant och till och med lite roligt och lekfullt sätt att jobba terapeutiskt med sin personliga utveckling.
För när man lär känna sina olika delpersonligheter får man förståelse för sig själv på ett nytt sätt, man ser att dessa strategier har skapats av en anledning, för att tillgodose vissa behov, ofta redan under barndomen. Detta leder vanligtvis till en ökad självkänsla och ett mjukare förhållningssätt till oss själva. Jag har sett det så många gånger hos mina klienter och upplevt det för egen del.

Lär vi oss att styra dessa delar så de gynnar oss i stället för att de styr oss på ett osunt sätt, har vi uppnått en psykologisk flexibilitet och större förmåga att må bra! Att få balans mellan delarna ger en balanserad helhet.

Hoppas du tyckte det var spännande och intressant!
Jessica

Delpersonligheter Läs mer »

Halvdagsretreat i Ängadalen

Lämna en kommentar / På gång / augusti 23, 2022

Mindfulness & Mindful Qigong

Söndagen 2/10 samlas vi i Ängadalen kl 10-14 för en halvdagstetreat. Detta är ett tillfälle att verkligen slappna av och vila med fokus på återhämtning med hjälp av meditation och lugna rörelser.

Retreaten bjuder in till att stanna upp en stund och ger dig möjligheten att samla ny energi, både mentalt och fysiskt. Det är också ett tillfälle att prova på Mindfulness och Mindful Qigong och se vad det kan ge dig.
Du behöver inte ha erfarenhet av vare sig mindfulness eller gigong sen tidigare.
Vi kommer varva stilla guidad meditation med lugna, mjuka rörelser. Jag kommer också berätta lite om hur vi kan använda lugna rörelser, vår andning och våra sinnen för att behålla vår energi i vardagen och inte bli dränerade i en värld full av intryck och tusen möjligheter. Min förhoppning är att du skall få med dig nya erfarenheter som kan påverka ditt välmående i vardagen.

Om vädret tillåter kommer vi att vara både inomhus och utomhus. Eftersom naturen är fantastisk och har en så positiv inverkan på oss, så hoppas vi på att kunna köra Mindful Qigong i naturen. Vid ruskigt väder håller vi oss vid brasan inomhus.

Tid: 10-14
Plats: Ängadalen 1, Höghult Karlsborg
Pris: 650 kr (inkl.fika/lättlunch)
Anmälan: Maila mig på länken HÄR! senast 25/9, begränsat antal platser.

Vad är Mindfulness och Mindful Qigong?:
Mindfulness är ett sätta att stanna upp och vara i nuet, ett sätt att släppa taget om tankar och allt görande för att bara vara en liten stund, det är ofta vilsamt och skönt. Det kan vara svårt att på egen hand hitta den mentala vilan, men med träning ökar förmågan. Under retreaten blir du guidad i några olika mindfulnessövningar vilket ger möjlighet till djup avslappning.
Mindful Qigong skulle man kunna beskriva som meditation i rörelse. Det är enkla, mjuka och lugna rörelser där vi utforskar upplevelsen av närvaron i kropp, rörelse, andning och våra sinnen. Vi är ovana vid att sakta ner och röra oss långsamt, men det brukar ge en mycket behaglig upplevelse och en känsla av energi och återhämtning.
Rörelserna är väldigt enkla och utförs stående, de anpassas efter din kropps eventuella begränsningar så som stelhet eller smärta, därför passar Mindful Qigong nästan alla.

Att tänka på:
Medtag egen yogamatta och/eller filt.
Ta på dig sköna, mjuka kläder som du trivs i och gärna något varmt ifall vi kör några pass utomhus.
Lättlunch och fika ingår så meddela ev. matallergier

Hoppas vi ses!
Varmt välkommen!
Jessica

Halvdagsretreat i Ängadalen Läs mer »

Mindful Qigong i naturen

Lämna en kommentar / På gång / augusti 15, 2022

Under tre onsdagskvällar i september guidar jag i Mindful Qigong.

Onsdag 7/9
Onsdag 14/9
Onsdag 21/9

Tid: 18-19.30
Plats: Ängadalen 1, Höghult

Vi startar i skogsgläntan under den stora eken här i Ängadalen där vi kommer att göra enkla, mjuka rörelser och utforska upplevelsen av närvaron i kroppen, andningen och sinnena. Vi rundar av med en avslappnande meditation på altanen, gärna liggande så tag med dig egen yogamatta och/eller filt och kläder efter väder eftersom vi är utomhus under hela passet. Vi avslutar med en kopp te för den som vill.
Det krävs inga förkunskaper för att delta.

Alla tre tillfällena är fristående och du väljer själv om du vill vara med en eller fler gånger. De tre tillfällena ger tillsammans en helhetsupplevelse av vad Mindful Qigong kan vara. När vi utövar Mindful Qigong gör vi det i tre steg. Första steget är medvenhet om kropp och rörelse, och följs av medvetenhet i andningen och till sist medveten med sinnena.

1:a tillfället övar vi medvetenhet i kropp och rörelse
2:a tillfället övar vi medvetenhet i andningen
3:e tillfället övar vi medvetenhet med sinnena

Pris 250 kr/tillfälle
För att boka en plats skicka ett meddelande via mail, sms eller DM.

Vad är Mindful Qigong?
Jag skulle nog vilja beskriva det som meditation i rörelse, i lugna medvetna rörelser. Rörelser som ger kroppen en känsla av energi och återhämtning. Det handlar om att stanna upp för en stund och ge sig själv tillåtelse att sakta ner och ta en paus för att samla kraft. Att dessutom utöva den i naturen ger förstås en extra fin upplevelse.
Rörelserna är enkla och utförs stående, de går att anpassa individuellt om kroppen har begränsningar, så alla kan delta, även om du tex har smärta eller stelhet i kroppen.

Varmt välkommen!
Jessica

Mindful Qigong i naturen Läs mer »

Min relation till Instagram just nu

2 kommentarer / Mina reflektioner / augusti 9, 2022

I mitt senaste inlägg delade jag en bild som var ”opiffad”, det var en bild på en del av köket rätt upp och ner som det ser ut när det är undanplockat, utan att vara stylat. Så egentligen kanske det rätta ordet är ”ostylad”. Jag delade också med mig av mina tankar om det.
Jag fick väldigt mycket positiv feedback på det, flera kände igen sig och många berättade att de just uppskattar den typen av bilder som inte är stylade, det var riktigt kul att läsa!
Det är egentligen mest sådana bilder jag brukar dela så det är inget konstigt med det. Men jag har lagt märke till en sak i mig själv senaste tiden, att jag dragit in mig själv i någon form av prestationspress när det kommer till att fota ”bra bilder”.

Det jag menar med att ”piffa” är att fixa till så det blir stylat just för bilden, här skulle det kunna vara att ställa fram en kaffekopp, nåt hembakt eller lite egenodlade grönsaker, kanske en bukett som skymtar fram, ett tänt ljus eller kökshandduk som hänger lite slarvig över diskhokanten. Sånt som inredningsstylister är bra på.

Jag har mängder med liknande ostylade bilder i mitt arkiv som aldrig kommer upp i flödet, möjligen i stories, (det känns mer okonstlat där), för jag har tänkt att de inte riktigt duger till flödet, att det borde vara mer stylat för att skapa en viss känsla osv. Att det förväntas av en när man har många följare. Och någonstans på vägen tappade jag lusten och spontaniteten som egentligen alltid varit min grej, och allt kändes plötsligt kravfyllt.

Jag vill vara riktigt tydlig med att jag inte tycker det är fel att styla innan man fotar, en del personer är ämnade för det, tycker det är kul och är skitduktiga på det och till och med jobbar med styling och jag tycker sådana bilder är riktigt inspirerande faktiskt, och följer flera sådana influencers. Vissa bilder är som konstverk skulle jag säga. Kanske är det därför jag försökt i mitt huvud att också kunna erbjuda ett sådant innehåll på min Instagram. Men det är verkligen inte min grej, jag tycker inte ens att det är kul faktiskt, och där tappar jag mitt eget syfte med Instagram. Det är så himla lätt hänt tänker jag, att glida bort från spontanitet och enkelhet. Och börja krångla till saker och ting.
Mitt yrke är inte influencer, även om jag förstår att jag inspirerar trots det, jag livnär mig på mitt företag som handlar om att få bidra till hälsa och personlig utveckling i olika former, och det är där jag vill lägga min största energi, inte till att fundera på styling och den ”perfekta bilden”. Däremot älskar jag att skapa ett vackert hem som jag piffar för att trivas men däri ligger en stor skillnad för mig, det är fullständigt kravlöst nämligen, och ibland delar jag med mig av små glimtar från städade hörn 😉
Tur att vi är olika och att alla typer av konton får finnas på Instagram, för alla behövs. Och tur att man själv väljer vilka konton som inspirerar.

Egentligen behöver jag ju inte ens förklara det här, för alla ni som följer mig har inte dessa krav på mig och mitt innehåll, ni är alltid peppande, varma och generösa med att visa er uppskattning för allt jag delar med mig av. Denna text handlade nog mest om att jag behövde få formulera mig för att förtydliga det för mig själv.

Kanske känner någon igen sig, eller fenomenet.
Tack för att du läste!

Ha en riktigt fin dag!

/Jessica

Min relation till Instagram just nu Läs mer »

Mina luktärtor

8 kommentarer / Trädgårdsliv / mars 29, 2022

Nu är alla mina luktärtor i jorden. Drygt 300 frön blev det i år, fördelat på 21 sorter. Några fler än förra året.
Jag brukar peta ner dem i krukor under v 11 och på någon vecka har de grott och då ställer jag ut dem på altanen utmed husväggen, de får stå där i sina påsar tills det är dags att plantera dem i landet.
Jag är ju mycket förtjust i de blå tonerna som ni säkert sett på instagram, förutom dem brukar jag ha vita, gräddvita, aprikosa och rosa sorter. I år har jag utökat med röda toner, klarröda och mörkt röda nästan svarta toner, även fler spräckliga färger.

Luktärtsväggen i köksträdgården 2021

Sorter jag odlar 2022

Vita toner:
Juliet, Mrs Collier, Jilly, Dorothy Eckfo
Blå/Lila toner:
Kingfisher, Bristol, Albutt Blue, Nimbus, Earl Grey, Romeo
Röda toner:
Elegance Scarlett, Elegance Deep Red, Almost Black, Lisa Marie, Black Knight, America, Aurora Borealis
Aprikos/Rosa toner:
Castlewellan, Castle Of Mey, Piggy Sue, Monarch´s Diamond

Luktärten Norman Wisdom, kritvit och alldeles ljuvlig, växer på portalen in till köksträdgården sommaren -21

Här i en cirkel runt bambupinnarna klättrar Jilly och Albutt Blue, en bit längre ner finns en bild från när de är precis nyplanterade i slutet av april förra året.

Så här odlar jag mina luktärtor

Jag börjar någon gång under v 11, det blir lagom hos mig i zon 4. Då fyller jag krukor med planteringsjord, trycker till och vattnar riktigt ordentligt, sedan lägger jag på 10-12 frön och fyller på med 1-2 cm planteringsjord för att sist vattna en gång till.
Därefter ställer jag ner varje kruka i en 3-liters plastpåse och låter dem stå i köksfönstret tills de grott. Så fort de tittar upp, vilket brukar ta ungefär en vecka, ställer jag ut dem i sina påsar på altanen i söderläge. Jag har läst att de ska tåla ner till minus 8 grader. Jag väntar alltså inte tills de är 10 cm långa och anledningen till det är att när jag testat det upplevde jag att de blev mer sköra och gick lättare av vid blåsigt väder, man kan stötta dem med pinnar men genom att ställa ut dem direkt slipper jag det under tiden de står i krukorna. Då växer de sig starka och knubbiga och är ca 10 cm långa först när är dags att plantera dem. Jag ser till att de hålls fuktiga men tillför ingen extra näring, de behöver inte vattnas så ofta då påsen håller fukten bra. Vid fint väder rullar jag ner påsen litegrann, men är försiktig så inte den starka vårsolen bränner dem. När det är dags att plantera dem blöter jag upp jorden ordentligt och delar isär klumpen, se bild nedan, de brukar falla isär ganska lätt.

Så här ser mina luktärtor ut när jag planterar dem i slutet av april, robusta och knubbiga med förgreningar längst ner på stjälkarna.

När jag planterar dem i rabatterna sätter jag dem i dubbla rader, lite omlott med ca 20 cm mellan raderna. Jag gödslar jorden med hästgödsel innan jag planterar dem.

Under sommaren

Under sommaren vattnar jag regelbundet och ser till att plocka så mycket luktärtor jag orkar, ibland hinner jag inte med att plocka dem innan de bildar ärtskidor, det sägs att det påverkar blomningen negativt om man inte klipper bort ärtskidorna så jag försöker gå runt och klippa bort dem då och då.
Jag gödslar också mina luktärtor med nässelvatten ca 1 gång i veckan under sommaren, det börjar jag med så fort nässlorna tittar upp så pass att det räcker till ett rejält knippe.
Mina luktärtor växer mot armeringsnät eller torn av bambupinnar, jag använder snöre för att säkra dem mot stödet annars kan ”väggen” välta när det blåser, det har hänt flera gånger hos mig!

I de gamla mjölkkannorna utmed väggen vid växthuset har jag alltid två satser nässelvatten på gång.

Så här gör jag nässelvatten

Jag plockar ett rejält fång med nässlor och trycker ner i en mjölkanna och fyller sedan på med vatten, sätter på locket och låter stå ca en vecka på norrsidan av växthuset. Klart!
Jag slänger bort de stjälkar som inte luckrats upp i vattnet och använder 1 del av nässelvattnet från kannan och späder med ca 10 delar vanligt vatten.

Jag odlar mest höga sorter av luktärtor, men förra sommaren provade jag en riktigt låg sort och satte i en kruka, det blev väldigt fint. Dock blev den trist en bit in i sommaren, kanske räckte inte näringen i krukan till riktigt, men fint så länge det varade!
I år ska jag prova en halvhög sort som jag tänkte låta klättra på hasselstaketet i vår potager, det tror jag kommer bli fint.

Fler bilder från köksträdgården 2021

Luktärtsväggen växer mot ett armeringsnät

Bristol, Lovely Lady, Albutt Blue, Kingfisher

Nu hoppas jag på en sommar full av ljuvliga luktärtor! Det är alltid pirrigt och spännande att se hur det blir och jag är extra nyfiken på de nya sorter jag skall testa i år. Denna vecka skall vi ha kallt på nätterna och inatt hade vi minus 4 grader, även fast jag vet att de skall klara det blir jag lite nojig och springer ut och tittar i påsarna det första jag gör på morgonen, hihi!

Stort lycka till om du odlar luktärtor i år!

Kram
Jessica

Mina luktärtor Läs mer »

Det blev en blogg

10 kommentarer / Mina reflektioner / mars 29, 2022

Jag har ett tag längtat efter att skriva mer om det som ligger mig allra varmast om hjärtat, nämligen allt som har med mitt yrke som samtalsterapeut att göra och mitt intresse för psykologi i olika former.
Instagram har inte känts som rätt format för mig när det kommer till detta, även om jag älskar att vara aktiv där och dela bilder och inspiration från min trädgård och mitt hem. Det vill jag gärna fortsätta med.

Så till en början kommer jag här dela med mig av en del kunskap och erfarenhet jag har kring hälsa med fokus på psykisk hälsa, även om jag anser att allt hänger ihop. Jag kommer också skriva mer om min trädgård här på bloggen eftersom den också ligger mig så varmt om hjärtat och jag tycker om att dela med mig av det jag gör där, och det brukar uppskattas.
Alltså en blogg om hälsa och trädgård.

Jag påtandes i växthuset och i grannens solrosfält

Vem är jag?

Många ser nog på mig som en modig person som går sin egen väg och gör allt hon drömmer om. Det är till viss del sant, jag har gett mig in i projekt som vissa andra bara vågat drömma om. Jag startade eget företag ett år efter studenten, har bytt yrkesbana mitt i livet och följt passionen för mitt största intresse utan säker inkomst. Flyttat ett helt hus, stock för stock, för att få bo på platsen som mitt hjärta klappar för. Lämnat tryggheten i en lång relation för att söka efter något mer, följa en längtan och ge mig hän i kärleken.

Visst kan jag se att jag varit modig, men också feg. Det är förstås ok. Tänker att både och ryms inom oss samtidigt. Det beror ju också lite på hur vi definierar orden, modig och feg. För mig är modig att göra något man är rädd för men ändå vill göra, och att feg är att inte göra det man är rädd för fast man egentligen vill. Ibland är jag modig och ibland är jag feg, båda är ok.
Hela livet har rädslan för vad andra tänker och tycker om mig hållit mig tillbaka på vissa sätt, ändå har jag såklart inte kunnat hindra människor från att tänka och tycka om mig. Kanske har det ändå gjort mig till en ganska ödmjuk person, jag vill tro det. Jag har också haft en längtan efter att dela med mig mer till andra av min kunskap, min erfarenhet och min visdom. Men har alltid blivit rädd för den tanken. Och sopat den under mattan. Vem tror jag egentligen att jag är?

Jag skulle beskriva mig själv som en extremt känslig person, på typ alla sätt jag kan komma på. Jag är känslig för vad jag äter, jag har fått allergiska reaktioner av nästan alla mediciner jag provat, min sömn är väldigt känslig, jag är stresskänslig, känslig för dofter och har ett extremt bra luktsinne, mina ögon är känsliga för former och linjer och jag har ett inbyggt vattenpass i ögonen som aldrig visar fel, jag är känslig för stämningar och hårda ord och dömande.
Jag känner mycket och starkt oavsett känsla, men jag gillar det. Minsta sak kan få mitt hjärta att sprudla och känna lycka, det händer många gånger om dagen, men små saker kan också kännas väldigt jobbiga. Jag får ångest ibland. Ändå ser jag min känslighet som en styrka och jag är stolt över att vara det! Men min känslighet skrämmer mig ibland, nog mest för att det blir en del att hantera och det skall krafterna räcka till för. I perioder vill jag dra mig undan, reflektera och processa, då känner jag det som att jag inte kan leva upp till det jag bjuder in till.
Men egentligen kanske det också kan få vara ok?

Jag är förstås mycket mer än detta om jag skulle beskriva mig vidare, tex så är jag mamma till barn i åldrarna 8 – 22 år och fru, egenföretagare inom hälsa, samtalsterapeut och mindfulnessinstruktör. Jag älskar att odla, både ätbart och blommor i mängder, och jag är mycket intresserad av byggnadsvård och grym på fönsterrenovering med linoljefärg.
Jag är ”huslig” och gillar nästan allt som har med vardagslivet att göra, städa, baka och laga mat tycker jag är mysigt och jag är rysligt hemmakär. Jag älskar projekt och kommer ständigt på nya idéer, blir lätt rastlös och uttråkad. Jag är ganska odisciplinerad och har lite svårt att slutföra projekt ibland.

Hursomhelst, nu har jag bestämt mig för att vara modig och bemästra min rädsla för att dela med mig och bjuda på allt jag vill!
Så håll till godo!

Vem är du som läser?
Berätta gärna! 🙂

Kram
Jessica

Det blev en blogg Läs mer »