mars 2022 – Ängadalens blogg

Mina luktärtor

8 kommentarer / Trädgårdsliv / mars 29, 2022

Nu är alla mina luktärtor i jorden. Drygt 300 frön blev det i år, fördelat på 21 sorter. Några fler än förra året.
Jag brukar peta ner dem i krukor under v 11 och på någon vecka har de grott och då ställer jag ut dem på altanen utmed husväggen, de får stå där i sina påsar tills det är dags att plantera dem i landet.
Jag är ju mycket förtjust i de blå tonerna som ni säkert sett på instagram, förutom dem brukar jag ha vita, gräddvita, aprikosa och rosa sorter. I år har jag utökat med röda toner, klarröda och mörkt röda nästan svarta toner, även fler spräckliga färger.

Luktärtsväggen i köksträdgården 2021

Sorter jag odlar 2022

Vita toner:
Juliet, Mrs Collier, Jilly, Dorothy Eckfo
Blå/Lila toner:
Kingfisher, Bristol, Albutt Blue, Nimbus, Earl Grey, Romeo
Röda toner:
Elegance Scarlett, Elegance Deep Red, Almost Black, Lisa Marie, Black Knight, America, Aurora Borealis
Aprikos/Rosa toner:
Castlewellan, Castle Of Mey, Piggy Sue, Monarch´s Diamond

Luktärten Norman Wisdom, kritvit och alldeles ljuvlig, växer på portalen in till köksträdgården sommaren -21

Här i en cirkel runt bambupinnarna klättrar Jilly och Albutt Blue, en bit längre ner finns en bild från när de är precis nyplanterade i slutet av april förra året.

Så här odlar jag mina luktärtor

Jag börjar någon gång under v 11, det blir lagom hos mig i zon 4. Då fyller jag krukor med planteringsjord, trycker till och vattnar riktigt ordentligt, sedan lägger jag på 10-12 frön och fyller på med 1-2 cm planteringsjord för att sist vattna en gång till.
Därefter ställer jag ner varje kruka i en 3-liters plastpåse och låter dem stå i köksfönstret tills de grott. Så fort de tittar upp, vilket brukar ta ungefär en vecka, ställer jag ut dem i sina påsar på altanen i söderläge. Jag har läst att de ska tåla ner till minus 8 grader. Jag väntar alltså inte tills de är 10 cm långa och anledningen till det är att när jag testat det upplevde jag att de blev mer sköra och gick lättare av vid blåsigt väder, man kan stötta dem med pinnar men genom att ställa ut dem direkt slipper jag det under tiden de står i krukorna. Då växer de sig starka och knubbiga och är ca 10 cm långa först när är dags att plantera dem. Jag ser till att de hålls fuktiga men tillför ingen extra näring, de behöver inte vattnas så ofta då påsen håller fukten bra. Vid fint väder rullar jag ner påsen litegrann, men är försiktig så inte den starka vårsolen bränner dem. När det är dags att plantera dem blöter jag upp jorden ordentligt och delar isär klumpen, se bild nedan, de brukar falla isär ganska lätt.

Så här ser mina luktärtor ut när jag planterar dem i slutet av april, robusta och knubbiga med förgreningar längst ner på stjälkarna.

När jag planterar dem i rabatterna sätter jag dem i dubbla rader, lite omlott med ca 20 cm mellan raderna. Jag gödslar jorden med hästgödsel innan jag planterar dem.

Under sommaren

Under sommaren vattnar jag regelbundet och ser till att plocka så mycket luktärtor jag orkar, ibland hinner jag inte med att plocka dem innan de bildar ärtskidor, det sägs att det påverkar blomningen negativt om man inte klipper bort ärtskidorna så jag försöker gå runt och klippa bort dem då och då.
Jag gödslar också mina luktärtor med nässelvatten ca 1 gång i veckan under sommaren, det börjar jag med så fort nässlorna tittar upp så pass att det räcker till ett rejält knippe.
Mina luktärtor växer mot armeringsnät eller torn av bambupinnar, jag använder snöre för att säkra dem mot stödet annars kan ”väggen” välta när det blåser, det har hänt flera gånger hos mig!

I de gamla mjölkkannorna utmed väggen vid växthuset har jag alltid två satser nässelvatten på gång.

Så här gör jag nässelvatten

Jag plockar ett rejält fång med nässlor och trycker ner i en mjölkanna och fyller sedan på med vatten, sätter på locket och låter stå ca en vecka på norrsidan av växthuset. Klart!
Jag slänger bort de stjälkar som inte luckrats upp i vattnet och använder 1 del av nässelvattnet från kannan och späder med ca 10 delar vanligt vatten.

Jag odlar mest höga sorter av luktärtor, men förra sommaren provade jag en riktigt låg sort och satte i en kruka, det blev väldigt fint. Dock blev den trist en bit in i sommaren, kanske räckte inte näringen i krukan till riktigt, men fint så länge det varade!
I år ska jag prova en halvhög sort som jag tänkte låta klättra på hasselstaketet i vår potager, det tror jag kommer bli fint.

Fler bilder från köksträdgården 2021

Luktärtsväggen växer mot ett armeringsnät

Bristol, Lovely Lady, Albutt Blue, Kingfisher

Nu hoppas jag på en sommar full av ljuvliga luktärtor! Det är alltid pirrigt och spännande att se hur det blir och jag är extra nyfiken på de nya sorter jag skall testa i år. Denna vecka skall vi ha kallt på nätterna och inatt hade vi minus 4 grader, även fast jag vet att de skall klara det blir jag lite nojig och springer ut och tittar i påsarna det första jag gör på morgonen, hihi!

Stort lycka till om du odlar luktärtor i år!

Kram
Jessica

Mina luktärtor Läs mer »

Det blev en blogg

10 kommentarer / Mina reflektioner / mars 29, 2022

Jag har ett tag längtat efter att skriva mer om det som ligger mig allra varmast om hjärtat, nämligen allt som har med mitt yrke som samtalsterapeut att göra och mitt intresse för psykologi i olika former.
Instagram har inte känts som rätt format för mig när det kommer till detta, även om jag älskar att vara aktiv där och dela bilder och inspiration från min trädgård och mitt hem. Det vill jag gärna fortsätta med.

Så till en början kommer jag här dela med mig av en del kunskap och erfarenhet jag har kring hälsa med fokus på psykisk hälsa, även om jag anser att allt hänger ihop. Jag kommer också skriva mer om min trädgård här på bloggen eftersom den också ligger mig så varmt om hjärtat och jag tycker om att dela med mig av det jag gör där, och det brukar uppskattas.
Alltså en blogg om hälsa och trädgård.

Jag påtandes i växthuset och i grannens solrosfält

Vem är jag?

Många ser nog på mig som en modig person som går sin egen väg och gör allt hon drömmer om. Det är till viss del sant, jag har gett mig in i projekt som vissa andra bara vågat drömma om. Jag startade eget företag ett år efter studenten, har bytt yrkesbana mitt i livet och följt passionen för mitt största intresse utan säker inkomst. Flyttat ett helt hus, stock för stock, för att få bo på platsen som mitt hjärta klappar för. Lämnat tryggheten i en lång relation för att söka efter något mer, följa en längtan och ge mig hän i kärleken.

Visst kan jag se att jag varit modig, men också feg. Det är förstås ok. Tänker att både och ryms inom oss samtidigt. Det beror ju också lite på hur vi definierar orden, modig och feg. För mig är modig att göra något man är rädd för men ändå vill göra, och att feg är att inte göra det man är rädd för fast man egentligen vill. Ibland är jag modig och ibland är jag feg, båda är ok.
Hela livet har rädslan för vad andra tänker och tycker om mig hållit mig tillbaka på vissa sätt, ändå har jag såklart inte kunnat hindra människor från att tänka och tycka om mig. Kanske har det ändå gjort mig till en ganska ödmjuk person, jag vill tro det. Jag har också haft en längtan efter att dela med mig mer till andra av min kunskap, min erfarenhet och min visdom. Men har alltid blivit rädd för den tanken. Och sopat den under mattan. Vem tror jag egentligen att jag är?

Jag skulle beskriva mig själv som en extremt känslig person, på typ alla sätt jag kan komma på. Jag är känslig för vad jag äter, jag har fått allergiska reaktioner av nästan alla mediciner jag provat, min sömn är väldigt känslig, jag är stresskänslig, känslig för dofter och har ett extremt bra luktsinne, mina ögon är känsliga för former och linjer och jag har ett inbyggt vattenpass i ögonen som aldrig visar fel, jag är känslig för stämningar och hårda ord och dömande.
Jag känner mycket och starkt oavsett känsla, men jag gillar det. Minsta sak kan få mitt hjärta att sprudla och känna lycka, det händer många gånger om dagen, men små saker kan också kännas väldigt jobbiga. Jag får ångest ibland. Ändå ser jag min känslighet som en styrka och jag är stolt över att vara det! Men min känslighet skrämmer mig ibland, nog mest för att det blir en del att hantera och det skall krafterna räcka till för. I perioder vill jag dra mig undan, reflektera och processa, då känner jag det som att jag inte kan leva upp till det jag bjuder in till.
Men egentligen kanske det också kan få vara ok?

Jag är förstås mycket mer än detta om jag skulle beskriva mig vidare, tex så är jag mamma till barn i åldrarna 8 – 22 år och fru, egenföretagare inom hälsa, samtalsterapeut och mindfulnessinstruktör. Jag älskar att odla, både ätbart och blommor i mängder, och jag är mycket intresserad av byggnadsvård och grym på fönsterrenovering med linoljefärg.
Jag är ”huslig” och gillar nästan allt som har med vardagslivet att göra, städa, baka och laga mat tycker jag är mysigt och jag är rysligt hemmakär. Jag älskar projekt och kommer ständigt på nya idéer, blir lätt rastlös och uttråkad. Jag är ganska odisciplinerad och har lite svårt att slutföra projekt ibland.

Hursomhelst, nu har jag bestämt mig för att vara modig och bemästra min rädsla för att dela med mig och bjuda på allt jag vill!
Så håll till godo!

Vem är du som läser?
Berätta gärna! 🙂

Kram
Jessica

Det blev en blogg Läs mer »