Jag har ett tag längtat efter att skriva mer om det som ligger mig allra varmast om hjärtat, nämligen allt som har med mitt yrke som samtalsterapeut att göra och mitt intresse för psykologi i olika former.
Instagram har inte känts som rätt format för mig när det kommer till detta, även om jag älskar att vara aktiv där och dela bilder och inspiration från min trädgård och mitt hem. Det vill jag gärna fortsätta med.
Så till en början kommer jag här dela med mig av en del kunskap och erfarenhet jag har kring hälsa med fokus på psykisk hälsa, även om jag anser att allt hänger ihop. Jag kommer också skriva mer om min trädgård här på bloggen eftersom den också ligger mig så varmt om hjärtat och jag tycker om att dela med mig av det jag gör där, och det brukar uppskattas.
Alltså en blogg om hälsa och trädgård.
Vem är jag?
Många ser nog på mig som en modig person som går sin egen väg och gör allt hon drömmer om. Det är till viss del sant, jag har gett mig in i projekt som vissa andra bara vågat drömma om. Jag startade eget företag ett år efter studenten, har bytt yrkesbana mitt i livet och följt passionen för mitt största intresse utan säker inkomst. Flyttat ett helt hus, stock för stock, för att få bo på platsen som mitt hjärta klappar för. Lämnat tryggheten i en lång relation för att söka efter något mer, följa en längtan och ge mig hän i kärleken.
Visst kan jag se att jag varit modig, men också feg. Det är förstås ok. Tänker att både och ryms inom oss samtidigt. Det beror ju också lite på hur vi definierar orden, modig och feg. För mig är modig att göra något man är rädd för men ändå vill göra, och att feg är att inte göra det man är rädd för fast man egentligen vill. Ibland är jag modig och ibland är jag feg, båda är ok.
Hela livet har rädslan för vad andra tänker och tycker om mig hållit mig tillbaka på vissa sätt, ändå har jag såklart inte kunnat hindra människor från att tänka och tycka om mig. Kanske har det ändå gjort mig till en ganska ödmjuk person, jag vill tro det. Jag har också haft en längtan efter att dela med mig mer till andra av min kunskap, min erfarenhet och min visdom. Men har alltid blivit rädd för den tanken. Och sopat den under mattan. Vem tror jag egentligen att jag är?
Jag skulle beskriva mig själv som en extremt känslig person, på typ alla sätt jag kan komma på. Jag är känslig för vad jag äter, jag har fått allergiska reaktioner av nästan alla mediciner jag provat, min sömn är väldigt känslig, jag är stresskänslig, känslig för dofter och har ett extremt bra luktsinne, mina ögon är känsliga för former och linjer och jag har ett inbyggt vattenpass i ögonen som aldrig visar fel, jag är känslig för stämningar och hårda ord och dömande.
Jag känner mycket och starkt oavsett känsla, men jag gillar det. Minsta sak kan få mitt hjärta att sprudla och känna lycka, det händer många gånger om dagen, men små saker kan också kännas väldigt jobbiga. Jag får ångest ibland. Ändå ser jag min känslighet som en styrka och jag är stolt över att vara det! Men min känslighet skrämmer mig ibland, nog mest för att det blir en del att hantera och det skall krafterna räcka till för. I perioder vill jag dra mig undan, reflektera och processa, då känner jag det som att jag inte kan leva upp till det jag bjuder in till.
Men egentligen kanske det också kan få vara ok?
Jag är förstås mycket mer än detta om jag skulle beskriva mig vidare, tex så är jag mamma till barn i åldrarna 8 – 22 år och fru, egenföretagare inom hälsa, samtalsterapeut och mindfulnessinstruktör. Jag älskar att odla, både ätbart och blommor i mängder, och jag är mycket intresserad av byggnadsvård och grym på fönsterrenovering med linoljefärg.
Jag är ”huslig” och gillar nästan allt som har med vardagslivet att göra, städa, baka och laga mat tycker jag är mysigt och jag är rysligt hemmakär. Jag älskar projekt och kommer ständigt på nya idéer, blir lätt rastlös och uttråkad. Jag är ganska odisciplinerad och har lite svårt att slutföra projekt ibland.
Hursomhelst, nu har jag bestämt mig för att vara modig och bemästra min rädsla för att dela med mig och bjuda på allt jag vill!
Så håll till godo!
Vem är du som läser?
Berätta gärna! 🙂
Kram
Jessica
Så himla fin presentation! <3 Ska bli så roligt och intressant att få ta del av alla din klokhet och kunskap!
Tack! 🙏🏻🥰 vad gullig du är! Känns kul att vara igång!
Hej! Va fint att du startat en blogg. Jag suger åt mig av dina odlingstips och imponeras av dina gröna fingrar å fint att ”lära känna” dig lite mer. Skönt att läsa om någon annan som också är känslig. Jag är också en sån där med starka känslor och det kan pendla mycket bara under en och samma dag. Sådär så att närmaste familjen har svårt att hänga med ibland… Fick mig en liten tankeställare kring det du skriver om att acceptera känsligheten hos sig själv. För på samma gång som jag kan glädjas åt de starka positiva känslor som väcks av en enkelt sak som bra musik på väg till jobbet en morgon, så tycker jag ofta att det är jobbigt att ha så nära även till dalarna och är ganska hård och oaccepterade mot mig själv. Jag är stresskänslig och har nära till oro och ångest, och allt sätter sig gärna på sömnen. Alltid skönt att höra att man inte är ensam om att känna mycket. Kram.
Hej Emma!
Tack så mycket för dina tankar, så kul att du gillar mina odlingstips! 🥰
Det där med att familjen har svårt att hänga med, det känner jag igen😅
Fint att du fick en tankeställare där, jag tror att vi kommer långt med acceptans och medkänsla med oss själva när dalarna kommer. Börjar vi slå på oss själva då så blir dalarna djupare och svårare.
Att stärka ett mjukt och vänligt förhållningssätt mot oss själva gör livet mycket lättare.
Kram!
Men så härligt. Så glad att du startade en blogg. Det är hittills trivsam och inspirerande läsning. Jag blir inspirerad till att också hitta den självinsikten du har. Eller kanske snarare respektera de delar jag egentligen redan vet om och istället för att sopa dom under mattan och pressa fram något jag inte är.
Ser med spänning fram mot vidare läsning. Och självklart få förmånen att fortsätta lära mig massor i din online kurs 🙌🍀
Tack Josefin! ☺️
Blir glad att du inspireras!
Så klokt och fint du skriver. Självrespekt och självacceptans kan vi träna upp! Du har det nånstans och behöver bara stärka det! Förhoppningsvis kommer du en bra bit på vägen genom kursen 🥰🙏🏻
Kram!
Underbart! Ser fram emot att följa din blogg 👌🌺
Vad glad jag blir! 🙏🏻🥰 tack!
Hej Jessica!
Hittade fram till din blogg😃. Kul att läsa om dig, din person och reflektioner. Känner igen mig i mycket. Tack för att du delar med dig på ett så öppet och personlig sätt.
Underbar trädgård du har som verkligen inspirerar!
/ Emma
Hej Emma!
Det värmer verkligen att höra, så tack snälla för att du berättar! Det betyder jättemycket för mig, stärker mig att våga fortsätta vara öppen och personlig! Kram Jessica