Ängadalens blogg

Min relation till Instagram just nu

I mitt senaste inlägg delade jag en bild som var ”opiffad”, det var en bild på en del av köket rätt upp och ner som det ser ut när det är undanplockat, utan att vara stylat. Så egentligen kanske det rätta ordet är ”ostylad”. Jag delade också med mig av mina tankar om det.
Jag fick väldigt mycket positiv feedback på det, flera kände igen sig och många berättade att de just uppskattar den typen av bilder som inte är stylade, det var riktigt kul att läsa!
Det är egentligen mest sådana bilder jag brukar dela så det är inget konstigt med det. Men jag har lagt märke till en sak i mig själv senaste tiden, att jag dragit in mig själv i någon form av prestationspress när det kommer till att fota ”bra bilder”.

Det jag menar med att ”piffa” är att fixa till så det blir stylat just för bilden, här skulle det kunna vara att ställa fram en kaffekopp, nåt hembakt eller lite egenodlade grönsaker, kanske en bukett som skymtar fram, ett tänt ljus eller kökshandduk som hänger lite slarvig över diskhokanten. Sånt som inredningsstylister är bra på.

Jag har mängder med liknande ostylade bilder i mitt arkiv som aldrig kommer upp i flödet, möjligen i stories, (det känns mer okonstlat där), för jag har tänkt att de inte riktigt duger till flödet, att det borde vara mer stylat för att skapa en viss känsla osv. Att det förväntas av en när man har många följare. Och någonstans på vägen tappade jag lusten och spontaniteten som egentligen alltid varit min grej, och allt kändes plötsligt kravfyllt. 

Jag vill vara riktigt tydlig med att jag inte tycker det är fel att styla innan man fotar, en del personer är ämnade för det, tycker det är kul och är skitduktiga på det och till och med jobbar med styling och jag tycker sådana bilder är riktigt inspirerande faktiskt, och följer flera sådana influencers. Vissa bilder är som konstverk skulle jag säga. Kanske är det därför jag försökt i mitt huvud att också kunna erbjuda ett sådant innehåll på min Instagram. Men det är verkligen inte min grej, jag tycker inte ens att det är kul faktiskt, och där tappar jag mitt eget syfte med Instagram. Det är så himla lätt hänt tänker jag, att glida bort från spontanitet och enkelhet. Och börja krångla till saker och ting.
Mitt yrke är inte influencer, även om jag förstår att jag inspirerar trots det, jag livnär mig på mitt företag som handlar om att få bidra till hälsa och personlig utveckling i olika former, och det är där jag vill lägga min största energi, inte till att fundera på styling och den ”perfekta bilden”. Däremot älskar jag att skapa ett vackert hem som jag piffar för att trivas men däri ligger en stor skillnad för mig, det är fullständigt kravlöst nämligen, och ibland delar jag med mig av små glimtar från städade hörn 😉
Tur att vi är olika och att alla typer av konton får finnas på Instagram, för alla behövs. Och tur att man själv väljer vilka konton som inspirerar. 

Egentligen behöver jag ju inte ens förklara det här, för alla ni som följer mig har inte dessa krav på mig och mitt innehåll, ni är alltid peppande, varma och generösa med att visa er uppskattning för allt jag delar med mig av. Denna text handlade nog mest om att jag behövde få formulera mig för att förtydliga det för mig själv. 

Kanske känner någon igen sig, eller fenomenet.
Tack för att du läste!

Ha en riktigt fin dag!

/Jessica

2 reaktioner på ”Min relation till Instagram just nu”

  1. Så kul att få följa dig även här på bloggen där platsen finns att utveckla tankarna lite mer. Du sätter ord på något jag också känner! Kram Karin (photographybykarina)

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *